Att implementera ett personcentrerat förhållningssätt i praktiken underlättas av planering och struktur

Personcentreringen strävar efter att identifiera och beakta personens olika dimensioner och den miljö där personen verkar, samt lyfter fram att personens värderingar är centrala utgångspunkter i det gemensamma beslutsfattandet kring vården eller rehabiliteringen (McCormack m.fl. 2017, s. 3–5). Med personcentrerad vård kan man uppnå mera jämlika och kostnadseffektiva tjänster som erbjuds inom rehabilitering (Sveriges Kommuner och Landsting 2018, s. 6). Förutom att personcentrerad vård förbättrar kvaliteten på rehabiliteringstjänster, kan man även uppnå positiva effekter på arbetskulturen, förbättra nöjdhet bland personalen, samt minska etisk stress (GPCC 2022; Vårdförbundet 2015, s. 14). Genom att implementera ny kunskap inom hälso- och sjukvård kan man således förbättra kvaliteten på den service som erbjuds (Garpenby 2016, s. 45).

Den här bloggtexten utgör en del av det mastersarbete som Madelen Rosengren har skrivit vid Arcada och fokuserar på hur betydelsefullt det är att ha en tydlig plan och struktur för implementeringen av ett personcentrerat förhållningssätt i praktiken.

En lyckad implementering kräver planering, struktur och utbildning

Implementering innebär att sprida och nyttiggöra kunskap och syftet är att åstadkomma förändring i den miljö där kunskapen implementeras (Nilsen & Roback 2016, s. 66). Det viktigaste kravet för att överhuvudtaget lyckas implementera något är att det finns ett behov för förändring eller ett problem som behöver lösas (Folkhälsomyndigheten 2017, s. 8). Då man planerar strategier för implementeringen behöver man utgå från olika faktorer som kan påverka människors beteenden. Då kan man uppnå förändringar, vilka syns på både individ- och organisationsnivå. (Garpenby 2016, s. 44–45) En lyckad implementering av personcentrerat förhållningssätt innefattar långsiktighet för att uppnå förändringar i strukturer inom organisationen. En kombination av förändringsbenägenhet och struktur utgör en god förutsättning för en framgångsrik implementering. (Wolf & Carlström 2014, s. 113–127; Moore m.fl. 2017)

Då man planerar en implementeringsprocess behöver den anpassas för organisationen och kontexten för att lyckas (Britten m.fl. 2020). Implementeringsprocessen består av fyra faser, varav de två första faserna utgör förberedelser och planering. Den första fasen handlar om att noggrant bedöma om den nya metoden fyller ett behov och är passande för organisationen. I den andra fasen fortsätter förberedelserna för implementeringen där man utgör en tydlig plan över vad som sker och när. Här utses också ansvarspersoner. Den tredje fasen handlar om själva implementeringen och här behövs praktiskt och tekniskt stöd för de personer som är ansvariga för processen. Alla involverade behöver också få återkoppling till vad som sker. Struktur och stöd är nyckelelement under denna fas. (Meyers m.fl. 2012; Folkhälsomyndigheten 2017, s. 36–42; Carlfjord 2014, s. 123–125) Under själva implementeringen av personcentrerad vård ses utbildning av personalen inom personcentrering som en viktig hörnsten. Utbildning ökar kompetensen bland personalen, vilket i sin tur ökar förtroendet från personen som är mottagare till rehabiliteringen. Genom att påverka den yrkesprofessionellas färdigheter såsom förmåga till kommunikation, empati, respekt och visande av medkänsla kan man uppnå ett förbättrat förtroende mellan parterna. (Grover m.fl. 2022) En varaktig förändring i verksamheten kräver förutom utbildning också förändringar som påverkar arbetsprocesser och på vilket sätt man kommunicerar. Dessutom behöver en förändring ske angående organisationskultur. En personcentrerad organisationskultur lyfter fram att alla medarbetare är kapabla, ansvarskännande personer som vill vara med och utvecklas. (Lindström Kjellberg & Hök 2014, s. 98–111) Den sista fasen i implementeringsprocessen handlar om att lära sig av erfarenheter och att förbättra framtida processer (Folkhälsomyndigheten 2017, s. 43; Carlfjord 2014, s. 125; Meyers m.fl. 2012) Den sista fasen innefattar också bekräftelse, vilket innebär att mottagaren använder förhållningssättet fullt ut i sitt arbete. En metod räknas som institutionaliserad när den nya metoden kvarstår trots personalbyte eller när övriga interna eller externa förändringar sker. Då kan implementeringen betraktas som lyckosam. (Folkhälsomyndigheten 2017, s. 23–24; Nilsen & Roback 2016, s. 52–53; Meyers m.fl. 2012)

Då man implementerar personcentrerad vård integreras oftast alla tre grundelementen inom personcentrering – patientberättelsen, partnerskap och dokumentering och detta sker ofta oberoende av vårdkontexten. Med andra ord krävs en flexibilitet i anpassningen för kontexten och ändamålet. Implementeringsstrategierna kräver en ansträngning för att integreras i det praktiska arbetet och anpassningen behöver ske individuellt för varje miljö. Då uppnår man bäst en lyckad implementering. (Gyllensten m.fl. 2020) Andra främjade faktorer är ett stödande ledarskap, personaltillfredsställelse, positiv fysisk miljö, samt gemensamt beslutsfattande (Fernandes m.fl. 2022). Ett tydligt och konsekvent ledarskap krävs för att lyckas med en implementering, såväl som att den yrkesprofessionella och enskilda arbetstagaren behöver ett kontinuerligt stöd för att etablera och upprätthålla personcentreringen i arbetsmetoderna (Moore m.fl. 2017). Både Moore m.fl. (2017) och Grover m.fl. (2022) lyfter fram betydelsen av att avse tid för implementeringen för att uppnå lyckat resultat. En annan relevant faktor är det till fördel att kommunikationen fungerar och att information kan bytas i flera riktningar (Grover m.fl. 2022).

Slutsats

För att uppnå bästa möjliga resultat då ett personcentrerat förhållningssätt implementeras i praktiken är det av relevans att utgå från tydliga riktlinjer och att göra anpassningar enligt kontexten (Britten m.fl. 2020). Att åstadkomma förändringar i arbetsmetoder uppnås genom involvering av alla deltagare, samt en tydlig kommunikation och ansvarsfördelning. Då behov till förändringar tas fram bland involverade personer och man gemensamt kommer överens om vilka förändringar som behöver genomföras, upprätthålls motivationen till att också fullfölja förändringar i praktiken. Förändring kräver tid och en lyckad implementering innebär långsiktighet. (Wolf & Carlström 2014, s. 113–127; Moore m.fl. 2017) Genom att utbilda yrkesprofessionella inom personcentrering ökar kompetensen och förståelsen för personen som är mottagare till vård eller rehabilitering (Grover m.fl. 2022). Detta medför att man kan erbjuda sådana tjänster som personen är i behov av och i rätt tidpunkt, vilket i sin tur ger kostnadsbesparingar (Sveriges Kommuner och Landsting 2018, s. 6).

Madelen Rosengren

Åsa Rosengren, Överlärare i det sociala området

Ira Jeglinsky, Överlärare i rehabilitering

Källor

Britten, N., Ekman, I., Naldemirci, Ö., Javinger, M., Hedman, H. & Wolf, A., 2020. Learning from Gothenburg model of person centred healthcare. BMJ, 370, m2738. Tillgänglig: http://dx.doi.org/10.1136/bmj.m2738 Extern länk Hämtad: 15.3.2023.

Carlfjord, S., 2014. Modeller och ramverk. I P. Nilsen (Red,), Implementering av evidensbaserad praktik (s. 115–133). Gleerups Utbildning AB.

Fernandes, J. B., Vareta, D., Fernandes, S., Almeida, A. S., Peças, D., Ferreira, N. & Roldão, L., 2022. Rehabilitation Workforce Challenges to Implement Person-Centered Care. International Journal of Environmental Research and Public Health, 19, 3199. Tillgänglig: https://doi.org/10.3390/ijerph19063199 Extern länk Hämtad: 11.11.2022.

Folkhälsomyndigheten, 2017. Från nyhet till vardagsnytta – om implementeringens mödosamma konst. En rapport om implementering av metoder inom folkhälsoområdet, version 2.0. Tillgänglig: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/af0381a876fb42c994da860be9692aba/fran-nyhet-vardagsnytta-implementeringens-modosamma-konst-00393-2017-webb.pdf Extern länk Hämtad: 3.3.2023.

Garpenby, P., 2016. Perspektiv på implementering. I P. Nilsen (Red.), Implementering: teori och tillämpning inom hälso- och sjukvård (s. 27–49). Studentlitteratur.

GPCC, 2022. Tillsammans för en bättre vård. Tillgänglig: https://www.gu.se/sites/default/files/2022-04/PDF%20Korrektur_GPCC_broschyr_SV_220401.pdf Extern länk Hämtad 11.11.2022.

Grover, S., Fitzpatrick, A., Azim, F. T., Ariza-Vega, P., Bellwood, P., Burns, J., Burton, E., Fleig, L., Clemson, L., Hoppmann, C. A., Madden, K. M., Price, M., Langford, D. & Ashe, M. C., 2022. Defining and implementing patient-centered care: An umbrella review. Patient Education and Counseling, 105, 1679–1688. Tillgänglig: https://doi.org/10.1016/j.pec.2021.11.004 Extern länk Hämtad 4.5.2023.

Gyllensten, H., Björkman, I., Jakobsson, E., Ekman, I. & Jakobsson, S., 2020. A national research centre for the evaluation and implementation of person-centred care: Content from the first interventional studies. Health Expectations, 23, 1362–1375. Tillgänglig: https://doi.org/10.1111/hex.13120 Extern länk Hämtad: 4.5.2023.

Lindström Kjellberg, I. & Hök, J., 2014. Från att tro att man vet till att faktiskt göra det – att gå mot en personcentrerad vårdprocess. I I. Ekman (Red.), Personcentrering inom hälso- och sjukvård: Från filosofi till praktik (s. 97–112). Liber.

McCormarck, B., van Dulmen, S., Eide, H., Skovdahl, K. & Eide, T., 2017. Person-Centredness in Healthcare Policy, Practice and Research. I B. McCormack, S. van Dulmen, H. Eide, K. Skovdahl & T. Eide (Red.), Person-Centred Healthcare Research, (s. 3–17). John Wiley & Sons Ldt.

Meyers, D. C., Durlak, J. A. & Wandersman, A., 2012. The Quality Implementation Framework: A Synthesis of Critical Steps in the Implementation Process. American Journal of Community Psychology, 50(3–4), 462–480. Tillgänglig: https://doi.org/10.1007/s10464-012-9522-x Extern länk Hämtad 9.8.2022.

Moore, L., Britten, N., Lydahl, D., Naldemirci, Ö., Elam, M. & Wolf, A., 2017. Barriers and facilitators to the implementation of person-cenred care in different healthcare contexts. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 31, 662–673. Tillgänglig:
https://doi.org/10.1111%2Fscs.12376 Extern länk Hämtad 8.9.2022.

Morera-Balaguer, J., Botella-Rico, J., Catalán-Matamoros, D., Martínez-Segura, O. R., Leal-Cavel, M. & Rodríguez-Nogueira, Ó., 2021. Patients’ experience regarding therapeutic person-centered relationships in physiotherapy services: A qualitative study. Physiotherapy Theory and Practice, 37(1), 17–27. Tillgänglig:
https://doi.org/10.1080/09593985.2019.1603258 Extern länk Hämtad 10.11.2022.

Nilsen, P. & Roback, K., 2016. Implementering, kunskap och lärande – en begreppsmässig plattform. I P. Nilsen (Red.), Implementering: teori och tillämpning inom hälso- och sjukvård (s. 51–69). Studentlitteratur.

Sveriges Kommuner och Landsting, 2018. Personcentrerad vård i Sverige. Tillgänglig:
https://skr.se/download/18.5627773817e39e979ef3837a/1642162020005/7585-631-5.pdf Extern länk Hämtad 10.9.2022.

Vårdförbundet, 2015. Vad alla behöver veta om personcentrerad vård. En skrift från vårdförbundet om hur vården kan bli bättre, smartare och säkrare. Tillgänglig: https://www.vardforbundet.se/siteassets/engagemang-och-paverkan/sa-gor-vi-varden-battre/vad-alla-behover-veta-om-personcentrerad-vard.pdf Extern länk Hämtad 8.11.2022.

Wolf, A. & Carlström, E., 2014. Förutsättningar för omställning till personcentrerad vård – ledarskap, medarbetarskap och organisation. I I. Ekman (Red.), Personcentrering inom hälso- och sjukvård: Från filosofi till praktik (s.113–128). Liber.

Yun, D.W. & Choi, J., 2019. Person-centered rehabilitation care and outcomes: A systematic literature review. International Journal of Nursing Studies, 93, 74–83. Tillgänglig: https://doi.org/10.1016/j.ijnurstu.2019.02.012 Extern länk Hämtad: 9.8.2022.