Blomqvist Daniela, fysioterapistuderande, Arcada, E-post: blomqvda
Hellstén Thomas, doktorand, lektor i fysioterapi, Arcada, E-post: thomas.hellsten
Inledning
I dagens samhälle har medellivslängden ökat markant de senaste hundra åren. Mellan åren 2017-2030 kommer andelen av Finlands befolkning som är över 65 år att öka från 21,4% till 25,6 %. (Terveyskylä 2019) Detta medför ökade krav på samhället gällande hälsovården och det sociala området. För att den äldre befolkningen skall ha kraft att vara i arbetslivet till pensionsålder, kunna bo hemma, uppleva livskvalitet vid högre ålder och klara av vardagliga aktiviteter krävs god funktionsförmåga och hälsa. Åldern för med sig åldersrelaterade förändringar och kroniska sjukdomar, vilket innebär ett ökat behov av hälsovård och en fortsatt utveckling av hälsovårdssystem. (WHO 2018) Till de vanligaste sjukdomarna bland äldre hör hjärt-och kärlsjukdomar, diabetes och sjukdomar i stöd och rörelseorganen. En gemensam nämnare för att förebygga och ta hand om dessa sjukdomar är fysisk aktivitet. (Pasanen et al. 2017; Piercy et al. 2018)
På grund av att antalet äldre ökar förväntas de klara sig självständigt i eget hem en längre tid, för att inte överbelasta äldreboenden. Detta innebär även att äldre bör ha en god funktionsförmåga så att de självständigt klarar av de dagliga sysslorna i hemmet. (WHO 2018) Stigande ålder innebär även fysiska förändringar i kroppen, vid 70-års ålder ökar förlusten av muskelstyrka och explosiv muskelstyrka för både män och kvinnor. Minskningen av muskelmassan påverkar i sin tur utförandet av dagliga aktiviteter där bland annat gångförmågan och uppstigningar från stol. Med hjälp av rätt dosering av den terapeutiska träningens intensitet och duration kan man förebygga muskelatrofi och åldersrelaterade sjukdomar. (Chodzko-Zajko et al. 2009) Det finns vetenskaplig evidens för att de vanligaste folksjukdomarna kan förebyggas genom regelbunden fysisk aktivitet och en hälsosam livsstil (Ahlskog et al. 2011; Piercy et al. 2018).
Digitaliseringen av vård- och rehabiliteringstjänster blir allt vanligare i Finland. Med digitaliseringen eftersträvar man att öka tillgängligheten av hälsovårdstjänster oberoende var man bor samt med mindre personalresurs kunna sköta fler med lägre kostnad. (Salminen et al. 2019) Distansrehabilitering innebära kommunikation via olika digitala verktyg som, telefon, smarttelefon, dator, aktivitetsmätare, datorseende eller robotik, så att terapeuten och den äldre befinner sig fysiskt på olika ställen (Eysenbach 2001). Det har visats sig finnas ett flertal verktyg inom distansrehabilitering som har en möjlighet att hjälpa äldre med den på distans gjorda terapeutiska träningen och även förbättra motivationen för träningen. Motivation är viktigt för att övningarna skall utföras, bli gjorda på rätt sätt och för att skapa regelbundenhet i träningen. (Ulseth 2008) Riksförbundet HjärtLung (2019) och Tousignant et al (2015) poängterar att terapeutisk träning med hjälp av en applikation som registrerar data från träningen har gett goda resultat och varit ett användbart verktyg inom exempelvis hjärtrehabiliteringen och inom postoperativ fysioterapi i samband med frakturer.
Distansrehabilitering inom fysioterapi
Distansrehabilitering kan användas för att skapa material som stöder fysioterapin eller för att handleda individuella terapeutiska träningsprogram. Den mest använda teknologiska utrustningen för distansrehabilitering är dator och kamera så att terapeuten och den äldre ser och kommunicerar med varandra via skärmen. (Marzano et al. 2016)
Distansrehabiliteringen kan antingen utföras i realtid eller så att den inte är bunden till plats eller tid. Under realtids distansrehabilitering är terapeuten och den äldre i kontakt med varandra via digitala verktyg i realtid, detta kan utföras med hjälp av t.ex. dator och kamera så att båda parterna ser varandra hela tiden. Distansrehabiliteringen som inte är bunden till plats eller tid kan ske genom olika applikationer eller genom datorsimulerad verklighet, så att den äldre själv kan avgöra när och var hen utför t.ex. den individuella planerade terapeutiska träning. (Salminen et al. 2016) Digitala verktyg kan även användas för att följa upp träningen och vardagen genom registrering av data eller genom applikationer som påminner och motiverar äldre att utföra den individuellt planerade träningen. Det är även möjligt att använda sig av olika chat-verktyg var äldre kan rådfråga terapeuten om rehabiliteringen. (Cottrell et al. 2017)
Salminen et al (2019) nämner några viktiga komponenter man bör tänka på innan man börjar bedriva distansrehabilitering. För det första är det viktigt att göra en individuell bedömning ifall äldre är lämplig för distansrehabilitering, bedömningen grundar sig bland annat på de äldres livssituation och målsättningar med rehabiliteringen. Det är även viktigt att försäkra sig om att tekniken fungerar felfritt. Fysioterapeuten som ska bedriva distansrehabilitering bör få utbildning i hur de digitala verktygen fungerar, hur terapin utförs på bästa möjliga sätt på distans samt hur informationssäkerheten bör tryggas. Syftet med distansrehabilitering är att på ett tids- och kostnadseffektivt sätt göra rehabiliteringen tillgänglig för alla. Långa distanser mellan äldre och terapeuten och det ökade behovet av rehabilitering är faktorer som talar positivt för att kunna utföra rehabilitering utan att fysiskt befinna sig i samma utrymme. (Salminen et al. 2016)
Distansrehabilitering kräver tekniskt kunnande av fysioterapeuten, och i den audiovisuella distansrehabiliteringen är det viktigt med en god kvalitet på kamerabilden, ljudet och nätförbindelsen. Fysioterapeuten bör kunna använda den tekniska utrustningen och kunna handleda äldre med tekniken ifall problem uppstår. Tekniken bör även vara lätt att använda, inte orsaka extra kostnader för äldre och tillgång till it-stöd gällande den tekniska utrustningen är även betydelsefullt för att distansrehabiliteringen skall kunna bedrivas istället för den traditionella fysioterapin som sker ansikte mot ansikte. Att bedriva fysioterapi via distans kräver även fantasifullhet av fysioterapeuten. (Marzano et al. 2016)
Äldre har sällan tillgång till samma terapeutiska utrustning som vid en klinik, och i sådana fall bör fysioterapeuten komma på alternativ sätt att utföra terapin eller kunna utnyttja redskap som finns i hemmet. För att skapa en bra inledning på terapin och förtroende mellan fysioterapeuten och äldre är det till fördel att börja rehabiliteringen med en fysisk träff på kliniken eller i hemmet. I dessa fall kan även äldre få handledning om hur tekniken fungerar. (Damhus, Emme & Hansen 2018)
Studier visar att en stor del av äldre ställer sig positiva till distansrehabiliteringen. De framstående fördelarna med distansrehabilitering är att det är tidseffektivt samtidigt som resekostnader och resetiden minimeras. Flexibiliteten gällande plats och utrymme är även något som upplevs positivt, speciellt för de som bor längre ifrån klinikerna eller spenderar mycket tid på sommarstugan har upplevt detta som en stor fördel. (Tousignant et al. 2015) Genom distansrehabilitering har även äldres motivation ökat och att de övervakas via bild har upplevts som en säkerhet i den terapeutiska träningen (Västilä 2018). Tekniken har även tillfört att det blivit lättare att hålla regelbunden kontakt med fysioterapeuten samt snabbare få kontakt ifall äldre har frågor eller funderingar kring rehabiliteringen (Kirchoff & Berg 2016).
Egna erfarenheter
Till följande kommer att presenteras erfarenheter om distansrehabilitering i grupp för äldre som den första skribenten i denna bloggtext har från sin fördjupade yrkespraktik på ett äldreboende, vilka var utmaningarna och vad bör man som fysioterapeuter ta i beaktande då man utför terapi på distans med audiovisuell kontakt.
Distansrehabiliteringen genomfördes för äldre som vanligtvis besökte ett äldreboendes dagsverksamhet. På grund av coronaviruspandemin som inföll under våren 2020 var all social- och gruppverksamhet avbruten. För att kunna hålla social kontakt och för att upprätthålla funktionsförmågan hos de äldre infördes distansrehabilitering som bestod av gruppträning två gånger i veckan. De äldre som deltog hade valts ut av hemrehabiliteringen och kriterierna för att kunna delta föll på dem, som hade mest behov av ledd terapeutisk träning för att inte förlora funktionsförmågan samt de som uttryckte motivation för att delta regelbundet i den ledda verksamheten. Till de äldre som valts ut installerade hemrehabiliteringen en surfplatta som vid valda tidpunkter slogs på för att få kontakt med fysioterapeuterna på äldreboende. Tekniken som användes fungerade ur fysioterapeuternas synvinkel bra och smidigt. De äldre behövde inte oroa sig över tekniken utan kunde sätta sig framför sin surfplatta hemma vid den förutbestämda tidpunkten för att få kontakt med den ledda terapeutiska träningen.
En utmaning med tekniken var att bara en person hade möjlighet åt gången att tala, ifall flera talade under terapin samtidigt försvann ljudet. Viktigt att tänka på för en fysioterapeut är att placera sig synligt i skärmen så att de äldre ser alla rörelser, även rörelser med benen och armarna. Optimalt vore ur en fysioterapeuts synvinkel att ha en kamera på stativ som skulle ha en ut- och inzoomningsfunktion för att kunna visa noggrannare terapeutiska rörelser på bild vid behov.
Att tala högt och tydligt är viktigt så att de äldre lätt kan följa med när man byter från en övning till en annan. Korta och lätt begripliga instruktioner är även viktigt när man förklarar syftet och instruktionerna för övningarna. Gruppträningen genomfördes även utan musik för att instruktionerna skulle höras klart och tydligt. De äldre var mycket tacksamma och nöjda med lösningen av distansrehabilitering i grupp, de upplevde att de fick stöd av varandra och fick socialisera sig en stund trots coronaviruspandemin De ansåg även att det var bra med ledd träning en viss tidpunkt för att träningen skulle bli gjord.
En upplevd nackdel med distansrehabilitering i grupp var att alla inte var placerade så att fysioterapeuten såg benrörelserna, detta gjorde det svårt att se ifall tempot och svårighetsgraden på övningarna var rätt anpassade för de äldre. För att få de äldre att sitta på rätt avstånd från kameran skulle det vara viktigt att vid installeringen av utrustningen i de äldres hem ge tydliga instruktioner om var de skall placera stolen i förhållandet till kameran. En annan upplevd utmaning var att få en del äldre övertalade till att delta i distansrehabilitering med surfplatta. En del hade förutfattade meningar gällande tekniken och sitt egna tekniska kunnande. Trots detta var alla som i början tvivlade på tekniken positivt överraskade över hur smidigt anslutningen och träningen fungerade.
En fördel med distansrehabiliteringen var att kunna få en inblick i hur äldres funktionsförmåga utvecklades under coronaviruspandemin. Att kunna följa upp träningen och deras psykiska samt fysiska mående var av betydelse för att få en helhetsbild av de äldres tillstånd. Detta var även något som uppskattades av vårdarna, och som regelbundet rapporterades av fysioterapeuterna på vårdmöten. För många av de äldre som inte hade någon kontakt med äldreboendet under våren och sommaren hade en försämring av funktionsförmågan skett. Detta troligtvis på grund av att de inte tog sig ut utanför hemmet och inte aktiverade sig lika mycket som under tiden före coronaviruspandemin.
Distansrehabilitering i grupp passar för äldre som ännu bor hemma men som kräver en ledd verksamhet för att träningen skall bli gjord. Det krävs även att de äldre klarar av att passa tider och hålla reda på veckodagarna för att kunna delta på de förutbestämda tidpunkterna. Som ansvarspersoner för distansrehabiliteringen var två fysioterapeuter som fick utbildning gällande den tekniska utrustningen som användes. Fysioterapeuterna planerade tillsammans ett program med övningar som var anpassat för att utföras med audiovisuell kontakt. I jämförelse med normal gruppverksamhet på äldreboendet krävdes en aning mera tid för att ställa igång utrustningen innan träningen. Under träningen fanns två fysioterapeuter på plats istället för en, detta för att kunna visa olika alternativ gällande övningarna samt för att kunna styra ljud och bild under träningens gång. Längden på den ledda träningen var den samma som under de fysiska träffarna.
Sammanfattningsvis går det att konstatera att distansrehabilitering hade ett positivt mottagande på äldreboendet. Det fanns många underlättande faktorer med att kunna utöva rehabilitering på distans, speciellt under rådande coronaviruspandemin. Äldre behöver inte tänka på att ta sig till en specifik plats och kan därmed undvika kollektiv trafik och onödiga folksamlingar och har möjlighet till att delta i träning och kunna upprätthålla sin funktionsförmåga. Dock finns det ännu utvecklingsbehov för att distansrehabiliteringen skall bli en större helhet i fysioterapiutbudet på äldreboendet.
Distansrehabiliteringens största fördelar är att det är tids-och kostnadseffektivt, dock bör distansrehabilitering ännu systematiskt utvärderas och forskas vidare kring. Detta för att bland annat utvärdera rehabiliteringens effektivitet av en lika utförd terapeutisk träning på distans eller på klinik med fysiska träffar. Tekniken spelar en stor roll vid distansrehabiliteringen, därför är det av stor vikt att tekniken fungerar felfritt, samt att alla parter kan använda utrustningen och programmen som används under distansrehabiliteringen. Att rehabiliteringen inte är bunden till en specifik plats gör den mera tillgänglig för alla. Äldre som inte bor nära en rehabiliteringsenhet eller har svårt att ta sig till enheten har även möjlighet till ledd rehabilitering. Distansrehabilitering är ännu en relativt ny form av tjänst inom fysioterapin och därmed finns det behov av forskning och utveckling inom området.
Källor
Ahlskog, J. Eric, Geda, Yonas E., Graff-Radford, Neill R. And Petersen, Ronald C.,2011. Physical Exercise As A Preventive Or Disease-Modifying Treatment Of Dementia And Brain Aging. Mayo Clinic Proceedings, 86(9), Pp. 876-884.
Chodzko-Zajko, W.J., Proctor, D.N., Fiatarone Singh, M.A., Minson, C.T., Nigg, C.R., Salem, G.J. And Skinner, J.S., 2009. Exercise And Physical Activity For Older Adults. Medicine And Science In Sports And Exercise, 41(7), Pp. 1510-1530.
Cottrell, M.A., Galea, O.A., O’leary, S.P., Hill, A.J. And Russell, T.G., 2017. Real-Time Telerehabilitation For The Treatment Of Musculoskeletal Conditions Is Effective And Comparable To Standard Practice: A Systematic Review And Meta-Analysis. Clinical Rehabilitation, 31(5), Pp. 625-638.
Damhus, C.S., Emme, C. And Hansen, H., 2018. Barriers And Enablers Of Copd Telerehabilitation – A Frontline Staff Perspective. International Journal Of Chronic Obstructive Pulmonary Disease, 13, Pp. 2473-2482.
Demiris, G., Shigaki, C. And Schopp, L., 2005. An Evaluation Framework For A Rural Home-Based Telerehabilitation Network. Journal Of Medical Systems, 29(6), Pp. 595-603.
Eysenbach, G., 2001. What Is E-Health? Journal Of Medical Internet Research, 3(2), Pp. E20.
Kirchhoff, R. And Berg, H., 2016. Use Of Video Communication Technology In The Light Of Everyday And/Or Tele Rehabilitation. Sykepleien Forskning (Oslo), (2), Pp. 174-183.
Marzano, G., Lubkina, V. And Stafeckis, G., 2016. Some Reflections On Designing Effective Social Telerehabilitation Services For Older Adults. International Journal Of Telerehabilitation, 8(2), Pp. 3-8.
Pasanen, T., Tolvanen, S., Heinonen, A., Kujala, Um: Exercise Therapy For Functional Capacity In Chronic Diseases: An Overview Of Meta-Analyses Of Randomised Controlled Trials. British Journal Of Sports Medicine 2017.
Piercy, Kl., Troiano, Rp., Ballard, Rm., Carlson, Sa., Fulton, Je., Galuska, Da., George, Sm., Olson, Rd: The Physical Activity Guidelines For Americans. Jama 2018, 320(19):2020-2028.
Riksförbundet Hjärtlung. 2019. Hjärtpatienter Handleds På Distans. Tillgänglig: Https://Www.Hjart-Lung.Se/Vart-Arbete/Tidningen-Status/Artiklar/Hjartpatienter-Handleds-Av-Fysioterapeut-Pa-Distans/ Extern länk Hämtad 16.3.2021
Salminen, A-L., Hiekkala S., Stenverg J-H., 2016, Etäkuntoutus.: Tillgänglig: https://Www.Kela.Fi/Documents/10180/0/Et%C3%A4kuntoutus/4a50ddb8-560c-47b4-94ed-09561f6981df Extern länk Hämtad 16.3.2021
Salminen, A-L., Hiekkala S., 2019, Kokemuksia Etäkuntoutuksesta: Tillgänglig: https://Www.Kela.Fi/Documents/10180/0/Et%C3%A4kuntoutus/4a50ddb8-560c-47b4-94ed-09561f6981df Extern länk Hämtad 30.3.2021
Terveyskylä. 2019. Väestön Ikääntyminen Suomessa. Terveyskylä. Tillgänglig: https://Www.Terveyskyla.Fi/Ikatalo/Ik%C3%A4%C3%A4ntyneelle/Ik%C3%A4-Ja-Arki/V%C3%A4est%C3%B6n-Ik%C3%A4%C3%A4ntyminen-Suomessa Extern länk Hämtad 30.3.2021
Tousignant, M., Moffet, H., Nadeau, S., Mérette, C., Boissy, P., Corriveau, H., Marquis, F., Cabana, F., Ranger, P., Belzile, Él. And Dimentberg, R., 2015. Cost Analysis Of In-Home Telerehabilitation For Post-Knee Arthroplasty. Journal Of Medical Internet Research, 17(3), Pp. E83.
Ulseth, A. L. 2008, New Opportunities – Complex Motivations: Gender Differences In Motivation For Physical Activity In The Context Of Sports Clubs And Fitness Centers. International Journal Of Applied Sports Sciences, Nr 20, S. 44-66.
Västilä, T., 2018. Etäkuntoutus Toi Terapeutin Kotiin Videoyhteydellä. Tillgänglig: Https://Elamassa.Fi/Terveys/Etakuntoutus-Tuo-Terapeutin-Kotiin-Videoyhteydella/ Extern länk Hämtad 8.3.2021
World Health Organization. 2018. Ageing And Health. World Health Organization. Tillgänglig: Https://Www.Who.Int/News-Room/Fact-Sheets/Detail/Ageing-And-Health Extern länk Hämtad 8.3.2021
