Spinnande hjälpmedel ger trygghet och glädje åt demenspatienter
Publicerad: 20.06.2017 / Forskning
Personer med demens på Munksnäshemmet i Helsingfors har under våren fått testa på att ha ett lite annorlunda husdjur. Tio robotkatter flyttade in för några månader som en del av ett utvecklingsprojekt vid Institutionen för hälsa och välfärd på Arcada.
Ljudet, formen eller redan bara känslan av att ha något bekant i famnen kan vara till hjälp i vården av personer med demens. Robotkatten Justocat är lika stor som en riktig katt och har visat sig kunna erbjuda bland annat glädje, trygghet och aktivitet.
- Det här är den första studien av Justocat som görs i Finland. Vi vill bland annat få en större förståelse för hur katten inverkar på kommunikation, utåtriktat beteende, välbefinnande och vårdupplevelse, säger Heidi Peri, lektor i ergoterapi på Arcada och en av ansvarspersonerna för projektet.
Robotkatten Justocat har utvecklats av forskare på Mälardalens högskola i Sverige. Den spinner, jamar och reagerar på beröring. Tidigare forskning har visat att robotkatten kan inge lugn och bidra till ökad interaktion och kommunikation.
Tio veckor på Munksnäshemmet
Under våren har tio personer på servicehuset Munksnäshemmet deltagit i projektet. Personerna lider av olika stadier av demens och har haft katten upp till två timmar varje dag.
- När jag hörde om katten tänkte jag genast att den skulle vara fantastisk att testa. Djur har överlag haft positiv inverkan på personer med demens, men på grund av hygien- och allergiskäl är det svårt att ha riktiga djur på boenden, säger Maria Bergström, avdelningsskötare på Munksnäshemmet.
Bergström säger att projektet inleddes med diskussioner med de anhöriga, för att kunna identifiera vilka klienter som tidigare tyckt om djur. Responsen var övervägande positiv och många ville att deras närstående skulle få delta i undersökningen.
- Sedan har de såklart varit extra glada då de sett resultat och märkt att katten varit till hjälp. En trevlig bonus var att katten även fungerat som stöd i kommunikationen mellan anhöriga och klienter.
Olika reaktioner och användningsområden
Bland personalen på Munksnäshemmet var flera ivriga att ta del av projektet och på så sätt kunna erbjuda de boende något nytt. Bergström säger att hon själv fascinerades av att se hur mycket känslor katten väckte.
- Det blev flera rörande ögonblick då man såg att klienten verkligen reagerade på katten och den fungerade som sällskap och trygghet, säger hon.
Robotkatten har även haft olika inverkan på olika klienter. För en del har katten lindrat oroligt och rastlöst beteende medan den för andra utgjort ett tidsfördriv som aktiverat och engagerat dem.
- Självklart har det funnits variationer, en del klienter har varit jättepositiva och ivriga, medan andra varit ganska ointresserade. Men man kan heller inte utgå från att samma hjälpmedel ska fungera för precis alla, säger Bergström.
Förutom klienternas reaktioner har undersökningen även följt upp vårdpersonalens uppfattning av användandet av robotkatten.
- Det har varit intressant att testa på ett nytt behandlingsalternativ. Vi har till exempel en boende som brukar vara ganska orolig, men då hon fick katten i famnen lugnade hon ner sig och fokuserade på den, säger närvårdare Odarve Amancio II på Munksnäshemmet.
- En utmaning var att få in katten i de dagliga rutinerna och erbjuda den vid samma tidpunkt varje dag. Sedan såg man ganska snabbt för vem den fungerade, en del boende väntade ivrigt på sin stund med katten i början men sedan minskade intresset efter några veckor, säger Karin Hoyer, närvårdarstuderande på Munksnäshemmet.
Flera studenter deltar i projektet
Demenssjukdomar blir allt vanligare i Finland och behovet av forskning om både sjukdomen och möjliga behandlingsmetoder ökar. På Arcada görs även fem examensarbeten inom projektet.
- Vi involverar socionom- och ergoterapistudenter och i framtiden förhoppningsvis även vårdstudenter. Dessutom kan studenter på praktik utnyttja katten genom att introducera den för olika instanser och bedöma för vilka personer och klientgrupper den kunde passa, säger Heidi Peri.
Det finns ingen färdig manual för hur katten ska användas och utgångspunkten är att testa sig fram för att hitta det som fungerar bäst för den enskilda individen.
- Det blir intressant att bearbeta materialet från Munksnäshemmet för att kunna utnyttja vårdpersonalens viktiga tankar om hur robotkatten passar in i deras och de boendes vardag, säger Peri.
Ansvarspersoner för projektet på Arcada är Jukka Surakka, forskningschef vid Institutionen för hälsa och välfärd och Heidi Peri, lektor i ergoterapi.
Kontaktuppgifter:
Jukka Surakka, E-post: jukka.surakka
Heidi Peri, E-post: heidi.peri
