Med sikte på en hållbar hemvård

Under år 2019 har ett nytänkande projekt kring organiseringen av hemvård kommit i full gång. Åsa Rosengren och Jukka Piippo, överlärare vid institutionen för hälsa och välfärd, forskar sedan hösten 2018 i hur självstyrande team (på engelska self-managing teams) inom hemvården fungerar och vilka effekter modellen har för såväl personalens som klienternas välbefinnande.

– Modellen utgår från en holistisk syn på klienten. Det handlar om att se klientens behov och livssituation i sin helhet, säger Rosengren.

Projektet tar avstamp i den nederländska självstyrande organisationsmodellen Buurtzorg (på svenska grannhjälp). Tanken inom Buurtzorg är att teamen är både självstyrande och självorganiserande genom att beslutsfattandet, som rör allt från administration och vårdbehov till semesterscheman och kontorsutrymmen, sker kollektivt och utan en chef. Teamen lämnas ändå inte vind för våg utan vid behov finns det utomstående coacher. Coachernas roll är dock stöttande och vägledande, inte beslutande. I Nederländerna har modellen uppvisat positiva resultat med ökad personal- och klienttillfredställelse samt kostnadseffektivitet.

– A och O är att man litar på var och ens kompetens i teamet och för en dialog, säger Piippo.

Rosengren och Piippo utför två fallstudier i en mindre och i en större finländsk kommun där modellen testas. I forskningsprojektet ansvarar Arcada för utförandet av intervjuerna medan Institutet för hälsa och välfärd (THL) gör mätningar gällande bland annat arbetstillfredsställelse, välmående, upplevd stress samt vårdkvalitet. Hanken gör beräkningar gällande kostnadseffektiviteten. Genom att intervjua klienter och personal försöker man få svar på följande frågor: Hur kunde den nederländska modellen med självstyrande team tillämpas inom hemvården i Finland? Främjar modellen arbetsvälbefinnandet och klienttillfredställelsen? Är modellen kostnadseffektiv? 

Det är för tidigt att säga något om de slutgiltiga resultaten, men faktum är att man också i Finland redan har kunnat se positiva resultat. I den mindre kommunen där modellen testas och analyseras har Åsa Rosengren under år 2019 bland annat kunnat se att personalens sjukfrånvaro har minskat.

– I den här kommunen bestämmer personalen inom hemvården själva kollektivt hur arbetslistan ska se ut och skräddarsyr den enligt enskilda personers behov. Chefen leder inte teammöten utan det gör teammedlemmarna själva – chefen deltar endast vid behov. En annan stor förändring jämfört med tidigare är att teamets medlemmar delar in klienter enligt mindre geografiska områden. På så vis blir det färre klienter per område och teammedlem, säger Rosengren.

Det här har stor betydelse för klienttillfredsställelsen. Högst upp på många klienters lista är nämligen kontinuitet, det vill säga att få ha en och samma vårdare.

Ju plattare organisationer, desto smidigare övergångar

Framtiden får utvisa huruvida vi står inför ett skifte vad gäller övergången till självstyrande team inom hemvården. Modellen passar vissa organisationer bättre, andra sämre.

– Ju mer hierarkisk en organisation är, desto svårare är övergången att genomföra. I plattare organisationer förlöper processen smidigare, säger Piippo.

– Det är viktigt att man inom forskning har möjlighet att testa innovativa projekt och modeller i samverkan med organisationer och kommuner samt dem som projekten berör. Tidsspannet för forskningen måste också vara tillräckligt långt. Uppföljande studier behövs för att kunna säga något om modellens långsiktiga inverkan på personalens välbefinnande inom hemvården, säger Rosengren.

Redan under 2020 kommer resultaten från projektet att publiceras.