För att inte tala om torven

Publicerad: 29.09.2022 / Blogg / Utbildning / Studentliv

Parallellt med sin konstnärliga verksamhet har Sofia sporadiskt undervisat såväl skådespelare, dansare, drama-instruktörer och kulturproducenter, amatörer och proffs, barn och vuxna. Hon anser att när hon undervisar, lär hon även sig själv. Detta är första delen i en bloggserie om undervisning, studier och kultur.

I augusti blir det ett år sen jag började arbeta som lektor i kulturproducentskap på Arcada. Ett gästuppdrag som lärare i en kurs i Konstnärlig produktion ledde till lektorat, och here we are. Trots det har jag inte haft många tillfällen att bekanta mig med alla dem som håller hus på campus – borträknat de fina studeranden jag aktivt undervisar och mina allra närmaste kollegor. Det att jag inte blivit bekant med så många har delvist berott på pandemirestriktioner och ökat distansarbete, men också på grund av att jag inte bor i Helsingfors och leder tillsammans med Grus Grus Teaters kärngrupp vår lilla men livskraftiga teaterförening i Åbo Extern länk. Jag tänker mig att denna bloggskrift kan fungera som en presentation av mig till er som inte ännu träffat mig, som en grund för eventuellt närmare bekantskap. Kanske vi även tycker olika om saker och ting, vilket kan fungera som en icebreaker för intressanta diskussioner där vi kan vara analytiska och/eller välvilligt reaktiva tillsammans. Vi kan också klaga tillsammans och kanske även hitta sätt att göra en förändring och skapa rörelse.

Jag börjar med ett lättsamt ämne.

Åren med pandemin har varit ytterst tunga för de flesta – både för lärare och studerande, för kulturarbetare och konstnärer, för kulturkonsumenter och för dem som helst vill avverka alla understöd, för dem som inte ens bryr sig om att fundera på det hela, eller helt enkelt inte har en åsikt om konstens finansiering. Från min position som både pedagog, frilansande kulturarbetare och scenkonstnär har det dock i och med pandemin blivit smärtsamt tydligt hur konsten, konstnärer och kulturutövare värdesätts i vårt samhälle. Det talas nog gott om konst och kultur i samband med festligheter, men när det är kris är det som om kulturen skulle vara skräp på golvet – något som hasar omkring och påminner sordinerat om sin existens. Pandemin har förstås slagit mycket ojämnt mot genrerna och jag representerar dem som har drabbats hårt: producenter av samtida live-konst och teater.

Jag vill ge fokus – och genom det rikta ett stort tack – till de kulturarbetare som höjer rösten Extern länk, aktörer som agerar Extern länk, och konstnärer som suveränt gör bådadera Extern länk – människor som vägrar och sade nej då så många andra var mentalt paralyserade eller kämpade, och kämpar, på annat håll. Jag vill också ge fokus till fonder som under pandemin uppmärksammat behovet av:

understöd för frilansande kulturarbetares rehabilitering Extern länk rekreation och friskvård, Extern länk

finansiering för samarbeten mellan institutioner och fria fältet Extern länk och

mångåriga bidrag för fria fältets arbete efter coronakrisen. Extern länk Dessa exempel skapar ett hopp om en ljusare framtid och ger en inblick i hur solidaritet kan te sig.

Bland oss finns dock flera frilansare som trots coronabidrag från staten och fonder fått nog och övervägt att byta bransch Extern länk– en mängd kompetenta konstnärer och kulturaktörer som helt plötsligt nekades möjligheten att utöva sitt yrke för en allt för lång tid. Väntan blev för lång, osäkerheten olidlig. Väntan blev även för lång för flera kulturarbetare som arbetar i kulisserna Extern länk – aktörer som så ofta är ganska så osynliga till publiken; producenter, tekniker, scenografer, sufflörer, inspicienter osv. Listan på arbetstitlar och specialinriktningar är lång. Ibland var dock bristen på empati och solidaritet kulturaktörer emellan grov, inte minst i mediautlåtanden som t.ex. denna där kulturens försvarare stämplats som nojiga Extern länk.

Utbildningen inom konst- och kulturområdet har minskat i Finland sedan 2000-talet Extern länk. Nedskärningarna har motiverats av svag sysselsättning och för många studieplatser i förhållande till arbetsutsikterna. Den senaste diskussionen har handlat om konstforskningen vid Helsingfors universitet, men vid flera andra universitet har resurserna för utbildning inom humaniora och konst redan tidigare minskat. Samtidigt är reformen för den statliga finansieringen av scenkonst Extern länk på gång. Denna omdebatterade reform som ingår i regeringsprogrammet förnyar understödet för performativ konst, dvs. musik, dans, cirkus och performancekonst. Tidigare har alltså hälften av basfinansieringen för kultur och konst i vårt välfärdssamhälle kommit från spelvinster (tänk!). Nyutexaminerade är av en god orsak oroliga Extern länk för en framtid på det prekära frilansfältet.

Under pandemin har det ibland verkat som om det varit ett medvetet val från beslutsfattarnas sida att inte värdera kulturen. Medvetet eller inte så har politikernas motstånd gentemot restriktioner varit lamt både i statsråden och i allmänheten. Coronapandemin har gjort det tydligt att i slutändan är det den som effektivt får sin röst hörd av rätt personer som vinner “spelet” i offentliga debatten. Det vet både företag och politiker, liksom de aktörer inom kultur- och konstnärsområdet som avnjuter största delen av offentliga pengar – trots det har utlåtandena varit ganska nätta och prydliga. Det är bra att aktörerna har vaknat upp till väsentligheten av intressebevakning – jag hoppas att angelägenheten av den inte glöms bort, nu i eftersvallarna av pandemin.

Jag hoppas verkligen att nyutexaminerade och även de som just påbörjat sina studier inom konst- och kulturfältet inte tappar modet trots allt. Samtidigt hoppas jag att de även orkar kräva plats och finansiering som gör det ens möjligt för dem att agera modigt och utöva konst. Att vara konstnär och kulturarbetare i en kapitalistisk värld är modigt i sig (fin. Rohkea avaus Extern länk). Och trots att det ibland kan kännas som om att vi är autonoma (för att vi inbillar oss att alla andra även är och vill vara det), så efterlyser jag en social generositet nuvarande och kommande kollegor emellan – att man är redo att dela med sig både information och resurser, också generationer emellan. Kultursektorn består av komplexa underleverantörskedjor och ekosystem som lever i samklang med varandra – ingen är ensam smed för sin framgång, även om det kan vara svårt att tro i denna tid av ultraindivisualism. Vi är inte ensamma, vi kan samarbeta, och ingen behöver vara en ensamhärskare eller möta svåra stunder ensam.

För de som studerar kultur eller konst i någon form har jag en sak som jag vill hävda. Detta är kanske en självklarhet, men jag vill jama om det ändå: Studier ger så mycket mer än bara studiepoäng och examen. Fortsatta studier har gett mig i mitt strukturerat splittrade (alternativt positivt sätt att läsa: flexibla!) frilansliv en väg att engagera mig med likasinnade, skapat utrymme för utvecklingen av något nytt och oförutsägbart, tränat mig i att lyssna, i att ge och ta plats. Den har också erbjudit nya insikter, perspektiv och förstås nätverk (inte att underskatta!). Jag vill påstå att studier har definitivt potential för skapandet av empati, kopplingar, allianser, band, nätverk av omsorg och medling, men också för rörelse i ordets bokstavliga och politiska bemärkelse – att studera i plural, som en gemenskap. Kanske man även kan se på studier som en potentiell politisk handling?

Bifogat ett foto av mig som förstaårsstuderande i St.Petersburgs teaterhögskola bland mina ryska medstuderanden.

Text: Sofia Molin

Bild: Iida-Maaria Lindstedt

Länkar och referenser:

Grus Grus Teater – Det spirituella flygbolaget nätsidor

https://www.grusgrus.fi/ Extern länk

Dan Henrikssons utlåtande på Klockriketeaterns hemsidor

https://www.klockrike.fi/sv/aktuellt/article-148741-78761-dan-henriksson-vi-behover-stod-inte-spott-och-spe Extern länk

Temes hemsidor om “Mitta on täysi” demonstrationen

https://www.teme.fi/fi/mitta-on-taysi-kulttuuri-ja-tapahtuma-alan-ainutlaatuinen-mielenilmaus-3-6/ Extern länk

Kuusiplus-kollektivets FB-sida

https://www.facebook.com/kuusiplus/ Extern länk